Vardagstankar…

Åkte till Teneriffa på semester förra veckan (13-17 mars) för att få lite sol, slappa och besöka ett par vänner.
Redan när jag, Ole och Claus landade på Teneriffas norra flygplats cirka kl 12:00 var vi i ”gott humör” (underligt vad 6-7 öl kan göra för din sinnesnärvaro), t o m i så ”gott humör” att vi stod vid fel bagageband och väntade på våra väskor. Efter cirka 30 minuter när bandet är tomt, börjar vi undersöka de andra 3 (utav totalt 4) bagagebanden, och mycket riktigt, där ligger det 3 övergivna väskor kvar…

Nu ska jag inte berätta alla detaljer, det skulle bli en alldeles för lång historia, men vi hade kul och fick druckit och ätit en hel del – och ja – det lyckades oss också att ”få” lite sol…
Vi kom tillbaks till Mallorca tisdag kväll helt slutkörda och det har tagit cirka 2-3 dagar att återhämta sig (ska det vara så efter att man varit på semester?) och kloka som vi är, så ska vi på inflyttningsfest ikväll hos Familjen Karow (Joy och Christian).

Detta ser man (inklusive levern) fram emot med lite skräckblandad känsla, eftersom man VET att man borde ta det lugnt med kröken – men va’ fasiken ska man göra när alla andra står och njuter av en kall pils på terassen medans solen går ner bakom bergen? Suga på Festis – NÄÄÄÄ, tror inte det!

Makarna Krakow (detta är deras ”smeknamn”) är vegetarianer och därför får de en schysst vegetarisk kokbok (nej, den kan inte ätas!) och en god flaska rödvin i inflyttningspresent. Detta kompleteras med någon slags krukväxt, typ en tomat- eller paprikaplanta eller dylikt…

Det kommer tydligen att serveras mat också, detta är också något jag och min kropp ser fram emot med förtryckt optimism. Min bild av vegetar-mat (efter att ha sett vad makarna Krakow har haft med sig till lunch på jobbet) är ytterst reserverad – och då är jag ”snäll” i min formulering…
Jag gillar ju inte papaya, aubergine, avocado, sparris (även om grön är helt OK) osv, och det är ofta sådana saker som är huvudingredienser i vegetarisk mat. Aubergine-burgare, hur jävla gott låter det? Eller avocado-sallad, finns det något äckligare? Jo, lever, men det är nog också det enda…

Jaja, jag går ditt  med så öppet sinne som jag nu kan uppbringa (får väl förvärma med ett par bira därhemma) och så får vi se hur det hela artar sig. Det ska bli skitkul med en schysst hemmafest för en gångs skull – det gillar även min bankbok.

Jag återkommer med en uppdatering om hur det var under nästa vecka…

Sist men inte minst, så vill jag ge Er ett gott skratt med på vägen. Kolla in följande klipp med Måns Möller, där han kör riktigt skönt publiksnack på Norra Brunn (gillar speciellt hur han svinar till Stureplans-stekaren, klockrent!). KLICKA HÄR FÖR ATT SE KLIPPET (OBS! Det kan ta lite tid för den att buffra/ladda)

För cirka 2 veckor sedan fick jag själv och Ole besök av en gammal kollega och väninna, Anne Vig Thomasen. Jag och Anne jobbade tillsammans på Spies Service School under år 2000/2001 och utbildade nya reseledare/guider åt SPIES tillsammans med Joan ”Chefen” Glintborg. Dessutom var Annes väninna, Gry, med – också hon en fantastisk humörinjektion och nu är Gry och jag ”riktiga vänner” eftersom jag har ”addat” henne på Facebook…

Hursomhelst så blev det en mycket kort men trevlig helg tillsammans, och Anne är sig 100% lik FAST att hon har blivit gift (ja, jag säger detta eftersom de flesta jag känner som är i långvariga förhållanden eller är gifta blir både tråkigare, slöare, gråare, instängda etc). Hon var lika ful i mun och lika tokig som vanligt – låt mig ge Er ett kort exempel:

Vi skulle ta en bild ihop, där jag på något sätt tycker det är en bra idé att hålla min hand på Annes ena bröst. Utav respekt för Annes man, Jesper (som för övrigt var min chef min första säsong på Rhodos och en god vän än idag, även om vi ses sällan), så ”klämde jag inte till” – så att säga. Jag höll bara handen lite ”lätt” över bröstet så att det såg autentiskt ut på fotot.

Direkt efter att bilden är tagen, säger Anne något i stil med; – Ämen, du rörde ju knappt mitt bröst, är du mes eller!?!?
Som sagt, hon är sig lik och det är därför jag älskar den tjejen – never change bitch – promise!

Nedan följer ett par bilder från vår utekväll under lördagen, ursäktar om bildkvalitén inte är den bästa och om vi ser packade ut alla bilder…

Anne, moí och Cristina fortfarande ganska städade…

Ole spexar som vanligt på fyllan… Cris och Anne flankerar.


Anne, ALLTID omtyckt, he, he, he…


Förstår Ni nu varför han kallas ”Spasser”?!

För lite mer än 2 veckor sedan lyckades man med konstycket att bli ytterligare ett år äldre, som jag skrev då, så var det ganska befriande att det inte blev någon större uppståndelse omkring den dagen. Jag lyckades ändå att undgå att få presenter (precis som jag hade bett om), fram tills i går, då jag käkade lunch i sedvanlig stil med mina närmaste vänner och arbetskollegor. Tydligen så hade de jävlarna skramlat ihop, inte till bara EN, utan TVÅ presenter som jag var tvungen att packa upp under lunchen…

Ja fick bl a ett presentkort till IKEA, så att jag kan köpa mig ett ordentlig köksbord när min lägenhet är ”färdigrenoverad” - och så blev det till en ”Vänner”-box med alla 10 säsonger, som rent faktiskt är ganska coolt. ”Vänner” är ju trots allt den bästa sitcom-serien som NÅGONSIN har producerats, detta eftersom det inte finns en enda människa på planeten som kan nämna ett enda avsnitt som inte har varit roligt och fått dem att skratta – helt enkelt genialt!

Så tack igen till mina amigos y amigas;  Christan ”Krakow” Karow, Joy ”Krakow” Karow, Anna ”Fuck off” Gasiorowska , Pontus ”Ponuts” Johansson, Alexandra ”Formula 1″ Beltrán, Claus ”The mouse” Bille och Ole ”Spasser” Fisker för de fina presenterna.

Till sist en liten ”VARNING” till alla rödvinsälskare. Jag käkade en god pizza med ”Spasser” (se namn ovan) på min födelsedag (2 mars) med tillhörande vin. Vi testade ett Sydafrikanskt vin som heter Lyngrove Reserve eftersom ”Spasser” har bott en tid av sitt urholkade liv i Durban,  Sydafrika. Vinet beskrivs bl a som; ”..very ripe orange, whiffs of smoke and melba toast…” och ja jävlar vad rökig den var!!!

Den smakade så ”rökigt” att t o m en frekvent bingohallsbesökare i gamla dagar hade protesterat. ”Spasser” drack skiten som vore det BOB Jordgubbssaft, men den snubben förlorade sina smaklökar för länge sedan, så honom kan man knappast använda som pålitlig referens. Summa summarum; Håll Er borta från Lyngrove Reserve!!!

Medhörande födelsedagskort importerat från Sverige…

Får väl bjuda in alla till ett ”Vänner”-maraton snart )
VARNING! VARNING!

Två ord: FY FAN!

Lördag och det betyder som vanligt f-e-s-t! Ikväll värmer jag upp med fotboll (Real Madrid – Atlético de Madrid och FC Barcelona – Athletic de Bilbao) på Hogan´s och sedan blir det käk någonstans i La Lonja-området innan det blir utgång.

Min gamla SPIES-kollega och väninna, Anne Vig, är på besök under helgen, så man blir ju tvungen att visa flickbarnet runt på de mesta och bästa vattehålen i stan annars är man ju en dålig värd. En skitbra ursäkt för att få lov att dra i sig ett par bira…

Om du ska förfesta ikväll och har tillgång till Internet samt ett par schyssta högtalare, så vill jag ännu en gång slå ett slag för radiokanalen FLAIX FM som kör FLAIX History mellan kl 20:00-22:00 (utan reklamavbrott) varje lördag – kanonmusik för att komma i rätt humör. Klicka här för att lyssna på webbradion

Trevlig helg och salute!

Jag har haft (och har fortfarande) min egna lilla förvridna teori om det här med ålder och livet de senaste 10 åren och mången är Ni som fått ta del av denna lärdom (med blandade resultat och kommentarer).

För dem av Er som ännu  inte känner till den, så vill jag i förbindelse med  att min kära vän och kollega Pontus Johansson fyllde 30 bast i torsdags och firar det med en brakfest på den lokala restaurangen Sa Ronda här i Palma ikväll, upplysa Er om hur skiten hänger ihop enligt mig.

 Från det att man föds tills man är 30 år, så går kurvan uppåt. När man når 30 år är man på toppen av livet, och fr o m 31 år och fram tills man blir 60 år, är det nedförsbacke. När man blir 60 år är livet - ur en ren praktisk aspekt - slut. Fr o m 60 år och fram tills man checkar-ut, så är det bara en enda lång transportsträcka och väntan.

Hur försvarar man då ovanstående påstående?

Jo, när man blir 60 år så kommer man ALDRIG mer att upptäckta, uppleva eller göra sådana saker som man har gjort och haft möjligheten för att göra fram tills dess. Bl a p g a att fysiken högst troligen inte håller till det och för att man vid detta laget har rotat sig med familj och allt vad det innebär, samt att man har en viss vardagslunk/rutin i livet  - som knappast kommer att avbrytas för att man vill dra iväg och backpacka i Anderna…

Så de saker man har tänkt sig att man vill göra eller drömmer att uppleva i livet, ska göras innan man fyller 60.
Självklart kan man göra saker som man inte gjort förut även vid 60, men jag snackar inte om en veckas semester på Gran Canaria , att gå med i den lokala bridgeklubben eller börja med Yoga nere hos Ulla-Britt i Folkets Hus.
Jag snackar om frihet till att göra P-R-E-C-I-S det man vill, om det så är bungy jump från en bro på Nya Zeeland, att starta sin egen verksamhet, läsa till läkare eller jobba som reseledare.
Nu är det säkert några som tänker, man kan visst göra alla de saker även när man blir 60, i teorin ja, men hur stor sannolikhet är det för att detta kommer att hända (?) - typ…ehhh…NOLL!

Så Pontus, du har 30 år på dig att leva livet innan det är slut.
Ikväll vet jag att du kan kryssa av ytterligare en sak på din lista; att någon gång få hålla en STOR fest med allt inklusive på ett lokalt etablissemang utan att behöva tänka på omständigheterna… GRATTIS!

Fredagarna är, som de flesta av Er vet, helgade min och Claus pågående ”biljardturnering”. Men i går blev Claus tvungen att jobba över p g a en smärre kris på jobbet, det var i alla fall det han sa (misstänker en eventuell armbågsskada och han igentligen skulle vara tvungen vara lämna Walk Over, men fejkar överarbete så att han inte förlorar en hel omgång)…

Som tur var, så blev jag uppringd av Pontus som har brorsan Jens på besök, då Pontus fyllde 30 år i torsdags (Grattis!) och håller stor födelsedagsfest ikväll (läs mer om detta i inlägget ovan).
Så det blev en improviserad turnering mot den Johanssonska-klanen, där brorsorna bjöd på hyfsat motstånd, men självklart inte i klass med ett fullblodsproffs som undertecknad, där jag vann 5 utav 8 matcher (de 3 förlusterna kan odiskutabelt skyllas på brödrarnas extrema flyt med en hel del stötar).

Pontus och Jens spelade lite som spanjorerna gör dvs enbart på kraft och utan någon som helst känsla (som för de två verkar vara en stad på Alaska eller nått) och med en jävla massa tur! Vem kan annars skjuta stenhårt, valla 6:an fyra gånger innan den dimper ner i en ”sidepocket”? Det är fan tur, fast att Jens flertalet gånger (vid dessa turstötar) proklamerade ”att det var precis det som var meningen”… YEAH RIGHT!
Det viktigaste är dock att jag var bäst och att brorsorna förlorade fler matcher än de vann…

Under kvällen konsumerades det självklart en massa öl och vi var tvungna att springa på toaletten flertalet gånger (fan ta Estrella Damm!). Vid ett av mina besök så såg jag en engelsk kille (rikemansbarn som hängde med sina likadeles rika polare och spelade bowling, rökte hasch och köpte drinkar i baren med 500€ sedlar) sittandes på huk inne i ett av båsen med öppen dörr, jag trodde att han höll på att mecka en holk (vilket är ganska normalt härnere och ingen reagerar på) – men det visade sig vid närmare inspektion vara kokain - som han och hans polare snortade från toalettlocket.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om spanjorer som inte tvättar händerna efter sina toalettbesök, vilket ju är hur äckligt som helst, men nu har engelsmännen på ett övertygande sätt övertagit förstaplatsen på min toalettsnusklista!
Tänk hur mycket piss och bakterier som finns på det dasslocket, där hackar snubben upp ett par banor och drar sedan upp skiten i näsan, nä men FY FAN! Kunde vara hur coolt som helst om han var tvungen att kliva in till doktorn ett par dagar senare med urininfektion i ”kranen” ;o)

Giftermål, visst är det vackert…

Min kompis och kollega, Anna, har sedan mer än 1 år tillbaka lidit av ett bråck i ryggen. Hon har besökt mer eller mindre alla läkare på ön och de har konstaterat genom att titta på röntgenbilder av bråcket att hon är typ 70 år (fast att hon verkligheten inte är mer än 25 år).

Efter många om och men, så ska hon ÄNTLIGEN operaras idag och bli kvitt sina ryggproblem och tro mig, hon behöver det! Jag var och handlade med henne igår och bortsett från att hon går som Ringaren i Notre Dame, så var hon tvungen att stödja sig på kundvagnen för att underlätta gången!!!

Operationen är en ren rutinsak och hon kommer att bli 100% ”fit for fight” inom ett par månader. Jag önskar henne inget mer än att hon får lov att komma ut och dansa och bete sig som en polsk-Robinson Robban igen…

Jag har bestämt tillsammans med Anna att hon ska be läkaren om att få bråcket med sig hem i en burk, så att vi kan hålla en bråck-fest där vi dricker shots* och bränner skiten på bål, detta för att fördriva ondskan och smärtan som hon har dragits med i så lång tid, en gång för alla!

* Ebbe Sand
Ingredienser: 1 flaska iskall ABSOLUT CITRON (1 liters versionen föredras), en handfull citroner (som skivas) och socker
Drickes: Man ”panerar” en citronskiva med socker på båda sidorna, håller denna i ena handen och shoten i den andra. Shoten dricks och efteråt suger man på citronen

Har inte bloggat på nästan en vecka vilket beror på att jag inte riktigt haft något att berätta. Känner personligen inte för blogga bara för bloggandet skull…

Anyway, här följer lite bilder från Nyårsafton och Heliga Tre Kungar (spanjorernas svar på julafton som firas den 6 januari)…

Ett knökfullt (men mysigt) Plaza Cort kl 23:50 i väntan
på 12-slaget.

En mycket glad Pontus med ett glas Cava i näven. Lika
glad var han dock inte runt kl 02:00 – men det får Ni
fråga honom om ;o)

Kvällens mest välklädda herre var Ole, dock inte den mest
väluppfostrade – men glad var även han.

Claus var också med och som alltid välfriserad och proper.
Här med Ole, som tydligen inte känner till uttrycket ”less
is more” – inte när det gäller sprit i alla fall (och han tycker
inte ens om Cava).

Människorna väntar på Paseo de Born på att de ”Tre
Kungarna” ska ankomma i den årliga ”paraden”. Tog
tyvärr inga bilder på själva ”paraden”, men mysfaktorn
var hög!

Jag vet att en del av mina vänner fortfarande väntar på bilder på min ”crib”, inbjudan till inflyttningsfest samt ett ställe att bo på, när de någon gång behagar att släpa sina feta arslen ner till solskens-ön.

Lägenheten (eller studion = en 1:a) ska vara renoverad och klar till mitten av maj 2009 och då jävlar ska Ni få se både bilder, fest och övernattningsmöjligheter så att det står härliga till.

Men fram till dess, får Ni nöja Er med (och drömma Er fram till våren/sommaren 2009) att få en bild på hur utsikten från min balkong kan se ut en solig eftermiddag i december (15:e, kl 15:50).

Kanske kan detta locka folk att besöka mig? Har bott på ö-jäveln i mer än 1 år (!!!) nu, utan att ha fått ett enda besök från Skandinavien (under tiden har jag själv varit hemma 3 gånger).
OBS! Klicka på bilden för att se den i full storlek.