Vardagstankar…

Mottog ett e-mail från min finske arbetskollega Seppo ”Forever Pussy Whipped” Hartikainen för cirka 1 månad sedan med en rolig liten observation som jag trodde att jag redan hade delgett Er, men efter att ha scrollat igenom min egen blogg så kan jag konstatera att så inte är fallet.

Anyway, ett av de hotell (Golden Tulip Mirage) vi säljer och samarbetar med i Italien, har tydligen gjort en liten, liten felstavning på sin hemsida – men konsekvensen av det blir ganska stor och FRAMFÖR ALLT rolig!
På undersidan med information om deras konferens- och mötesfaciliteter så skryter de med följande rubrik: ”The best place for yours meeting and business events in Florence”, men samtidigt så står det följande (om man bortser från det faktum att det inte borde stå ”yours” utan ”your” i rubriken)… Eller nej, vänta, Ni får själv se vad där står…

KLICKA HÄR och läs på 6:e raden av informationstexten och finn ett fel!

Det öppnades en ny indisk restaurang i Cala Major under början av detta året (helt fel tidpunkt om du frågar mig, men what the hell) som heter Khaan’s och ligger cirka 100 meter ned för gatan där jag bor.
För cirka 2 ½ – 3 månader sedan frekventerade jag den för första gången och bemöttes väldigt trevligt av hovmästaren (om man kan kalla honom det). Han frågade om jag bodde här och när han fick detta bekräftat frågade han vart osv… Vi småsluddrade fram tills maten kom, jag betalade och gick.

Cirka 3-4 veckor senare kliver jag in genom dörren igen, beställer och sätter mig vid baren/kassan och väntar. Samma snubbe frågar mig då; ”Bor du här?” och jag tänker; hmm… han kommer inte ihåg mig, fast att vi hade en trevlig och semi-långt samtal senast. Jag svarade i alla fall på samma frågor återigen och denna gång lade han även till att om jag hade familj eller vänner på besök, så kunde jag få rabatt på min mat.

I måndags besökte jag restaurangen för 3 gången - efter att vi kommit tillbaks från Barcelona. Jag kliver glatt in och hälsar på ett sätt - och med ett tonfall - så att ”hovmästaren” kan se och höra att jag besökt etablissemanget förut. Jag tar menyn, läser, beställer och sätter mig ned. Inte ens 1 minut passerar och han frågar; ”Jaha, bor du här eller…?” - herrejävlar!!! Jag känner mig trött och sliten och giter inte prata om samma sak igen, så jag svara mycket kort och låter bli att ge utrymme för följdfrågor.

Det ska sägas att ”hovmästaren” är jättetrevlig och vill endast väl, men va’ faaaaaan. Varenda gång jag varit där eller gått förbi, så har det varit maximalt 4-6 personer därinne – allt som oftast ingen. Så det KAN INTE vara för att de har mycket att göra eller många ansikten att känna igen. Antingen har snubben alzheimer’s eller så är han rätt och slätt bara dum.
Jag menar, om man vill få så mycket folk som möjligt att besöka ens restaurang (speciellt repeaters),  så är väl det minsta man kan begära att han minns en efter 3 besök?!?!?

Maten då? Jovars, helt okej, men det finns bättre indiska i Palma-området. Hade priserna varit 2-3 Euro lägre så hade jag besökt den oftare dock, då en rätt med nan-bröd och ris går loss på mellan 15-18 Euro.

Jag har i många år snackat om att jag vill ha min egen bar någonstans i världen, föredragsvis i Spanien.
Det har gått från en idé om att ha en typ av Skandinavisk ”fun/partybar” till en liten lokal bar med många stammisar. Denna önskan och idé finns fortfarande, men har blivit modifierad till att kunna vara en sandwichbar eller eventuellt en strandbar av någon art.

Möjligheterna är många och som jag har diskuterat flertalet gånger med vänner och kollegor härnere, så spelar det nog ingen roll vilken typ av butik/företag/affär/restaurang etc man öppnar, så länge man håller en bra servicenivå och får en lokal som ligger bra, så kommer man som skandinav att lyckas!
Dock så behövs det både pengar och pungkulor för att ta steget och där är jag inte riktigt ännu, men vem vet…

Medan man funderar vidare kan man finna inspiration på Internet . Ett klockrent exempel på att man inte behöver ha en helt ny idé för att lyckas är The Heart Attack Grill. Många gånger handlar det endast om att vara kreativ, lite skönt tokig och i detta tillfället gå mot strömmen för att få succé!

BLI INSPIRERAD – KOLLA IN HEART ATTACK GRILLS HEMSIDA HÄR!

..men fan så mycket fulare, DET är många spanjorer experter på!

I dessa ”kristider” med lågkonjunktur så är det tufft för oss alla ekonomiskt. Det har även drabbat oss här på Mallorca som ju bl a är extremt beroende av turismen. Restaurangerna, barerna och affärerna gnäller över hur lite folk som äter, dricker och handlar hos dem. Hotellen har usel beläggning liksom liggstolsuthyrarna på stränderna och så vidare…

Det är ju speciellt nu man lätt skulle kunna tro (som naiv skandinav) att de skulle vilja göra ALLT för att få maximalt med inkomst – även om det kanske inte skulle räcka till i slutändan ändå – men icke sa nicke.
Servicen är lika usel som alltid, de är lika envisa och nonchalanta (om man pratar med dem om t ex servicetänkande och framtoning) som någonsin förr, ”det är ju trots allt inte deras fel att det är kris?!”

När man då tar detta till efterräkning och sedan går ut med sina vänner för att äta lite goda tapas och få en flaska rött som undertecknad, Pontus, Anna, Ole, Claus och Tareixa gjorde förra fredagen, så skulle man kunna tro att man inte skulle irritera sig på något sådant eftersom man vet om att det är så det är OCH man har beslutat sig förra att gilla läget liksom…
Men jag kan inte låta bli att skratta, skaka på huvudet och sedan bli skitirriterad på hur lat attityd de utvisar. I fredags var maten, servicen och drickat mer eller mindre i topp (okej, kyparen glömde ett par rätter, men va’ fan), men menyn där sken latheten igenom som kokain på en UV-lysrörsfabrik.

Man hade tydligen ändrad innehållet och priset på en tapas, men man hade inte bemödat sig att skriva om menyn och trycka upp (eller trycka upp och trycka upp, det var en laminerad A4-sida som kostar sisådär 0,15 EUR per styck i produktionskostnad) nya menyer. Man hade helt sonika bara Tip-Ex:at över lamineringen och sedan skrivit den uppdaterade ”rätten” med en kulspetspenna. Det roliga är, att detta har säkert tagit mycket längre tid att göra på sisådär 30-40 menyer än det hade tagit att rätta det på Word-dokumentet i datorn, skriva ut 40 ark och gå ner till ”papelerian” (typ, bokhandel på spanska) och få dem laminerade! Och då ska vi inte ens snacka om hur j*vla mycket snyggare det hade sett ut!

Eller som den person som försöker hyra ut en lägenhet genom att sätta upp ett uppslag i kuren vid min busshållsplats i Cala Mayor. Personen har gjort arbetet på datorn och skrivit med fina STORA blockbokstäver att; ”Lägenhet uthyres”, personen har t o m kommit ihåg att skriva dit sitt mobilnummer (bravo!). Men har den dumme jäveln skrivit något om det är en 1, 2 eller 3 rummare, om den har balkong, allmän pool eller kanske en parkeringsplats som hör till? Nej för fan! Detta har puckot kommit på EFTER att han/hon skrivit ut sidan och då är det ju liksom försent att ändra det – eller hur?!?!. Så vad gör man då? Jo, man tar en tuschpenna och fyller i resten för hand och sedan går man till ”papelerian” och kopierar upp önskat antal… Herregemini!!!

Sådana här saker rinner säker av de flesta av Er som vatten på en kondom, men ger mig sprängande huvudvärk.
Tänk om de kära spanjorerna bara hade orkat göra en liiiiten extra insats, så kanske de hade fått en betydligt bättre inkomst och jag hade sluppit att irritera mig varje morgon jag skulle med bussen till jobb, men det är väl utopi…

P.S. Något helt annat, ikväll håller jag tummarna för Danmark. Norge är ju ändå praktiskt taget i final, Alexander ska bara ställa in skorna och fiolen, det räcker… D.S.

Jag har en kinesbutik (det heter ju så, fast att det nog är japaner som driver den – se förklaring längre ner) som ligger i mitt närområde som heter Wellcome eller det är det vi döpt den till i folkmun (den heter igentligen Sentai Supermarket), butiken öppnade för cirka 1 år sedan. Jag  vet inte varför man i dagens samfund väljer att öppna en butik som riktar sig tll turister med allt möjligt skrammel , men ändå inte kan stava till Welcome på sin butiksskylt. Dessutom så är ordföljden på skylten helt hoola bandoola om du frågar mig, BORDE det inte stå;
Sentai Supermarket Welcome???

Utöver detta faktum, så har jag undersökt vad ordet Sentai igentligen betyder, och det visar sig att det är lite Pearl Harbour inspirerat, Sentai = Militär enhet på japanska! Så översätter man hela skylten ordagrannt så står det (mer eller mindre) följande på svenska:
Militär Enhet Välkomna Snabbköp.
Eller om de hade fått ordning på ordföljden:
Militär Enhet Snabbköp Välkomna. 
Alltså ett snabbköp för militära enheter… Jag skulle gärna vilja se den pluton som handlar sina förnödenheter i den butiken och sedan drar ut i krig, ha, ha, ha…

Namnet passar rätt bra eftersom det normalt brukar se ut som en bomb har briserat i butiken då det svämmar över med halvöppna kartonger, plastspannar, baddjur med mera – vilket gör att man känner sig som en halt häcklöpare när man försöker finna runt i butiken. Men paret som har butiken är ändå rätt vänliga och ibland brukar de se någon japansk (kinesisk?) film på en billig DVD-spelare som de säljer inne i butiken.  

Men igår när jag var inne och handlade vatten och kom upp till kassan för att betala till damen, så såg jag att mannen höll på att lägga patiens. Jag log lite och tyckte det verkade lite ”mysigt” på nått sätt - ända tills jag såg att han hade öppnat upp en porr-kortlek som han ”patientserade” med på glassfrysen, cirka en halvmeter från kassan…
Va’ fan liksom, frugan står och servicerar kunder, medan mannen flashar porr-kort i långa banor (cirka 5 rader á 10 kort i varje rad), det håller liksom inte.
Men WELLCOME i alla fall!

Det inträffade något mycket komiskt i måndags morse då jag var på väg till jobbet klockan lite i nio…
Jag hoppar av linjebussen och beger mig till en tidningskiosk som endast ligger ett stenkast från kontoret där jag arbetar, detta eftersom jag var tvungen att ”tanka” mitt busskort och köpa tuggummi.

När jag är på väg in i butiken hör jag att telefonen ringer därinne och när jag kommer fram till disken, så finns där ingen på plats. Jag hinner precis tänka ”hmmm… undrar om han eller hon är på toaletten”, när butikinnehavaren kommer utrusande med svett i pannan och byxorna uppknäppta! Han svarar samtidigt som han fumlar med händerna för att hålla byxorna uppe. Samtalet varar i max 10 sekunder och det verkade vara frugan som ringde för att bekräfta något totalt meningslöst – det var i alla fall det intryck jag hann få.

Nå, istället för att ursäkta sig och gå tillbaks i bakrummet för att knäppa byxorna och spänna bältet, så drar mannen snabbt och mycket provisoriskt bara ihop bältet (han spänner det inte i hålen) och börjar betjäna mig med öppen gylf och oknäppta byxor. Under tiden som detta har stått på, så har ytterligare 3 personer trätt in i butiken och när jag lämnar den så hör jag mannen bakom disken snabbt säga ”Hola” till nästa kund, fortfarande med byxorna uppknäppta…

Jag vet inte vad jag ska säga om detta, mer än att antingen så ville han bara vara snäll och ge extremt snabb service (för bra kan den knappast vara när man nästan flashar sin chorizo för kunderna ) eller så kanske han helt enkelt var ett litet smygpervo? 

Efteråt kunde jag inte låta bli att irriterat tänka; ”Varför var det inte en snygg tjej istället!!??”