Tuggummi, laddning och chorizo…
Det inträffade något mycket komiskt i måndags morse då jag var på väg till jobbet klockan lite i nio…
Jag hoppar av linjebussen och beger mig till en tidningskiosk som endast ligger ett stenkast från kontoret där jag arbetar, detta eftersom jag var tvungen att ”tanka” mitt busskort och köpa tuggummi.
När jag är på väg in i butiken hör jag att telefonen ringer därinne och när jag kommer fram till disken, så finns där ingen på plats. Jag hinner precis tänka ”hmmm… undrar om han eller hon är på toaletten”, när butikinnehavaren kommer utrusande med svett i pannan och byxorna uppknäppta! Han svarar samtidigt som han fumlar med händerna för att hålla byxorna uppe. Samtalet varar i max 10 sekunder och det verkade vara frugan som ringde för att bekräfta något totalt meningslöst – det var i alla fall det intryck jag hann få.
Nå, istället för att ursäkta sig och gå tillbaks i bakrummet för att knäppa byxorna och spänna bältet, så drar mannen snabbt och mycket provisoriskt bara ihop bältet (han spänner det inte i hålen) och börjar betjäna mig med öppen gylf och oknäppta byxor. Under tiden som detta har stått på, så har ytterligare 3 personer trätt in i butiken och när jag lämnar den så hör jag mannen bakom disken snabbt säga ”Hola” till nästa kund, fortfarande med byxorna uppknäppta…
Jag vet inte vad jag ska säga om detta, mer än att antingen så ville han bara vara snäll och ge extremt snabb service (för bra kan den knappast vara när man nästan flashar sin chorizo för kunderna ) eller så kanske han helt enkelt var ett litet smygpervo?
Efteråt kunde jag inte låta bli att irriterat tänka; ”Varför var det inte en snygg tjej istället!!??”