Vardagstankar…

I helgen var jag på fest med Eurovisions-inslag, jag säger inslag eftersom det aldrig blev den Eurovisions fest som jag hade förväntat att det skulle vara, 50% av folket (läs; tjejerna) som var där var tydligen helt eller delvis ointresserade av Eurovisionen, så det blev en vanlig uppesittarkväll med sprit, mer eller mindre…

Folk får självklart själv välja vad de vill göra, men jag kunde inte låta bli att tycka att det var lite trist ändå, själv hade man ju tagit med både den svenska fanan, glamourbrillorna, röstlappar samt gjort en liten Eurovisionsquiz som sig bör… Röstlapparna delades ut, men endast 3-4 stycken fyllde i dem och quizen orkade jag inte ens nämna p g a att folk som sagt hade det trevligt ändå.

Rätt låt vann och Sverige kraschlandade mer eller mindre på en 21:a plats. Island var dock den stora överraskningen och efter att ha hört låten igen på TV, så var 2:a platsen välförtjänt.

Måndagens promenad var lika tung som Malena Ernmans deltagande i ovan nämnda tävling, benen kändes stela och trötta och vi fick verkligen slita oss runt ”slingan”. Igår kväll gick det mycket lättare och det borde det ju onekligen göra eftersom ju fler gånger man gör det, ju bättre bli det - precis som sex - eller?

Efter föregående inlägg om att jag fick ont i fötterna efter första rundan så skickade ”Red Eye” ännu en kommentar via e-mail till mig. Den häntyder på en episod då jag jobbade på en bar i Århus (Danmark) och stod och dansade på bardisken. Jag skulle efter ett tag hoppa ner från bardisken och landade såklart helt mongo på foten och det gjorde så jääävla ont!!! Men jag tog mig samman och haltade ut i nattlivet tillsammans med just ”Red Eye” och ett par andra gamla reseledarkollegor.
Några dagar senare var foten blå, lila och svullen som fan och det tog mig mer än ett ½ år innan den var någorlunda okej igen.

I alla fall så lyder e-mailet som följer…
”Tja’ru din gamle stofil!
Läste precis din blogg och ditt gnäll om ömmande fötter…
Vill bara säga! Sluta gnäll och vandra på!!
Du har haft det betydligt värre.. ”

Det var inte precis den ”uppbackningen” man hade önskat, men en negativ stroke är bättre än ingen stroke alls, tack ”Red Eye”… Jag får väl släpa med honom på en runda när han kommer på besök i juni, så får vi se om hans rökarlungor klarar av utmaningen – jag misstänker att han kommer att gny som en bebis OM jag får med honom.

Jag har haft det betydligt värre... (foten anno 2006)

Detta inlägg postades torsdag, maj 21st, 2009 kl. 08:45 och är arkiverad under Fest, Hälsa, Musik. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.