Walking on broken glass…
Jag skrev för cirka 3 veckor sedan att jag skulle börja promenera ett par tre gånger i veckan som omväxling från min annars ganska enformiga vardag och hur gick det då? Tja, det började inte sådär jättebra eftersom jag valde att använda mina gamla joggingskor som jag visste att jag hade fått ont i fötterna av vid ett tidigare motionstillfälle då jag fortfarande bodde i pølse-land, dvs Danmark. Men naiv som en 17 årig tuggummituggande blondin iförd mammas pumps på väg till Stureplan med falskleg och pappersuppstoppad byst, så trodde jag att det på något magiskt vis att det skulle gå vägen ändå… Jovisst!
Efter att har varit ute och gått i cirka 50 minuter tillsammans med arbetskollegan, Irina, så kom jag hem, tog av mig skorna, satte på mina flip-flop och höll på att rasa ihop mitt på golvet eftersom jag inte kunde stödja mig på vänster fot!
Fotsulan var så ÖM att det kändes som om någon hade slått på den med en hammare och för ett kort ögonblick var jag säker på att jag var halt för resten av livet. Jag förstod ju på en gång att jag inte skulle kunna gå ut och promenera mer innan jag hade fått köpt nya pjuck och det tog 4-5 dagar innan smärtan/ömheten hade släppt helt.
P g a av en minst lika halt ekonomi, så blev det inga nya ”fancy” Nike-skor som inhandlades utan billigaste möjliga (cirka 100 SEK) från Carrefour, Spaniens svar på OBS! Stormarknad.
Så förra söndagen bar det av igen och rundan tog även denna gång omkring 50 minuter att avklara, dock utan någon efterföljande smärta och faktum är, att vi sedan dess har varit ute både tisdag och fredag denna vecka och skorna funkar ännu. Vi har t o m redan lyckats skära ner tiden till cirka 46 minuter, så fortsätter det på detta sättet så måste vi snart hitta en ny/längre rutt…
Apropå rutten, så går vi från Cala Mayor/San Augustin där vi bor och ut till det närliggande området Illetas och tillbaks igen. Fast att Illetas endast ligger cirka 5 minuter med buss från var jag bor, så har jag aldrig – under mina 1 ½ år på ön – varit därute! Det finns hur mycket schyssta platser i Illetas som helst, allt från en skitcool beach club (Virtual Club) till mysiga café/restauranger, en liten mysig strand och helt fantastiska utsiktspunkter (ja, det låter lite gay, men det är fan sant!). Så inte nog med att jag har fått lite motion, jag har lärt och sett något nytt på köpet.
När allt detta är sagt, så är det ingen av Er som får tro att detta är något som jag njuter av, jag h-a-t-a-r fortfarande att gå, det finns inget värre och det är extremt svårt att motivera sig att snöra på skorna och bege sig ut. Belöningen/känslan efteråt, som så många pratar om, den är näst intill icke existerande - och hursom helst - så uppväger den inte alls pinan av att promenera, på långa vägar! Det jag känner av mest är; svett, trötthet, hunger och törst. Sedan när blev det en ”fantastisk skön känsla”?!?!
Nu blir det i alla fall ”vila” över helgen och på måndag så är det dags igen… Wish me luck!
”The route” – har ingen aning om hur långt vi går…