Vardagstankar…

Läskgiganten Dr Pepper lovade att om Guns ´N´ Roses nya skiva, ”Chinese Democracy”, kom ut i år skulle alla amerikaner få en gratis läsk. Axl Rose och bandet levde upp till sitt löfte - det gjorde inte Dr Pepper.

Guns ’N’ Roses levererade sitt album i tid, men Dr Peppers hemsida klarade inte av den enorma trafik som uppstod när miljontals amerikaner ville ha en kupong för att få gratis läskedryck under de 24-timmar som erbjudandet gällde.
Guns ´N´Roses har via sina jurister krävt en ursäkt från Dr Pepper, något som de vägrar att ge med motiveringen; ”Vi är besvikna att G’N’R:s jurister gör en rolig gåva till en rättssak. Vad vi gjorde var att kommentera den ständiga förseningen av ”Chinese democracy” som ett sätt att uppmuntra bandet att ge ut den innan årsskiftet”.

Är detta inte SÅ typiskt för stora multikoncerner som
Dr Pepper?! De lovar en massa för att få gratis reklam och medieuppmärksamhet, men när det väl kommer till kritan, så lever de inte upp till sina löften.
Men vad kan man förvänta när landet styrs av en president som gör uttalanden som detta; ”I know the human being and fish can coexist peacefully” – Saginaw, Michigan, 29 Sep, 2000.
(fler dumma Bush-uttalanden finner du här)?

Det var ett tag sedan mitt senaste inlägg, anledningen till detta är att det har blivit ett par sena kvällar med jobb och orken har helt enkelt inte funnits till att blogga… Hursom helst, nya tag fr o m i dag.

Såg en film i går som de flesta människor skulle beskriva som ”gripande” och det är den väl antar jag? Filmen i fråga är ”Into the Wild”, regisserad av Sean Penn och är baserad på en verklig händelse och en bok (med samma namn?) av Jon Krakauer.

Anyway, filmen i kort går ut på att en kille, Chris McCandless (senare upptar han namnet Alexander Supertramp, ehhh… luktar det metrosexualitet och The Ark hela vägen till Blue Oyster Bar eller vad?!), som är en ”straight-A-student” och som beslutar sig för att bege sig ut i vildmarken, närmare bestämt Alaska. Han vill bara leva ett med naturen och är övertygad om att han kan klara sig utan t ex pengar (han donerar bl a resterna av sin livsbesparing och bränner bokstavligen upp x-antal hundra dollar) och andra människors hjälp – han vill leva sitt eget liv, ensam.
Det enda han snackar om genom hela filmen är; – Yeah man, one with the wild, man!!! osv…

Det slutar dock med att han tar fel på några bär i skogen och blir förgiftad (vilket han överlever) och blir för svag för att jaga så att han kan få mat på bordet. Innan han dör av svält – i en övergiven buss(??!!) mitt ute i vildmarken – så kommer han även till insikt med att; ”riktigt lycka kan man bara finna tillsammans med andra”…
2 veckor senare hittas hans förruttnade kropp av några älgjägare.

Hur tragiskt det än låter, så kunde jag inte låta bli att tycka/tänka;
- Ha, ha, rätt åt dig! Så mycket för; ”living in the wild”. Snubben snackar inte om annat än om att leva i vildmarken, läser massor av böcker om den lokala faunan, men tar fel på några sketna bär vilket leder till hans död. Dessutom, som pricken över i:et, så kommer han till insikt med att han hade fel om sin egen livsfilosofi… Vilken jävla looser!

Jag kan dock rekommendera Er att se filmen (som har vunnit alla möjliga priser), så kan Ni bilda Er egen uppfattning.

..så är det många människor som tänker där de sitter och jobbar vecka in och vecka ut.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på dessa människor, de som kommer på jobb om måndagen och allt veckan - mer eller mindre - handlar om, är att nå fram till fredag så att de kan få ledigt igen.

Missförstå  mig rätt, fredagar är MYCKET coolare än måndagar, och visst är det skönt att ha ledigt. Men de människor som jag beskriver är dem som man kan se/höra att de inte trivs 100% med sina/sitt jobb. De har sina jobb för pengarnas skull – en trygg inkomst helt enkelt. Därför kretsar mycket av deras vardagstid till att räkna timmar tills dagen är slut (då de prick kl XX.XX nästan springer ut genom dörren) och dagar tills veckan är slut.

Kan bara säga en sak; BYT JOBB (alternativt livsstil)! Det finns ingen logik i att spilla sitt liv med något man inte trivs med, jag vet vad jag pratar om. Då jag var 16-17 år hade jag ett sommarjobb på min pappas verkstad, jag fick 60 SEK i timmen, dvs 1 SEK i minuten. De första veckorna flöt på bra, men under vecka 3-4 så började ”monotonheten” (det ordet finns säkert inte) att smyga sig på medans jag sorterade skruvar och muttrar. Jag började att kasta ett öga på klockan typ var 3-4 minut och räknade att, okej då har jag tjänat 4 kronooooor… 5 kronooooor… osv…

Kort efter att jag började jobba som reseledare, där man inte är jättehögt avlönad men får en massa upplevelser för livet, så bestämde jag mig för att ALDRIG mer ha ett arbete där jag inte trivdes. Hellre ett sämre betalt arbete där jag trivs, än ett högavlönat arbete där det tar emot att gå till jobbet varje morgon (förutom fredag då ;o).
Livet är alldeles för kort helt enkelt!

Ikväll blir det pool night med kollegan Claus, en höst/vinter/vår tradition som påbörjades förra året  och senare möter vi eventuellt upp med Mr. Lönsboda IF (a.k.a. Pontus) och en annan kollega från Zlotyns förlovade land, Anna från Polen.

I morgon bär det av till IKEA här i Palma (tillsammans med Anna), ska kolla på lite inredningsprylar samt köpa lite svensk mat och avnjuta den obligatoriska korven med bröd (som nu kostar hutlösa 1,50 € = 15 SEK) härnere. Vem har sagt att det är billigare i Spanien än i Sverige?!?!?! Eventuellt så blir den en liten sväng på sta´n, man måste ju leka ”Kung i baren” nu när man fått lön och allt…

Skål och trevlig helg!

På fredag är det löningsdag om gud vill. Och något av det första jag har tänkt mig att köpa/beställa är gruppen Maná:s album  ”Arte el cielo”. En riktigt skönt mexikansk band med fantastiskt melodiösa låtar. ”Rayando el Sol” roterar bl a flitigt på min dator just nu via ”tuben”. Hör/se en LIVE-version av låten här – magiskt! 

Det blev som sagt Champions League fotboll i går kväll med grabbarna. Själv höll jag mitt ”löfte” om att dricka mig smått berusad – men p g a den något haltande ekonomin (i sanningens namn så är den närmast rullstolsbunden) – så fick det bli en ”budgetfylla” i form av 2 flaskor husets vita och 2 Jägermeister shots (i ett försök att uppväga gayfaktorn på vitvinet i samband med fotboll). Det lyckades mig ganska bra och jag sov gott, vaknade upp med lite huvudvärk och humöret har varit på topp hela dagen!

Nedan en bild på nästan hela grabbgänget, från vänster är det; Christian (britt/spanjor), Ole (danskjävel) och Pontus (Lönsboda).  Claus (ännu en öldrickande Preben från andra sidan sundet) kom inte med denna gång, men den som väntar på något gott…

Kom tillbaks från lunch för cirka en timme sedan. Jag och min kollega, Pontus, fick varsin Tiramisu (som inte smakade sådär jättemycket Tiramisu) till efterrätt. När vi ätit upp, så frågar jag Pontus: ”Luktar det inte tåsvett härinne?”, ”jo” svarar han, varefter jag misstänker ett par äldre damer som just passerat oss på väg ut från restaurangen. Samtidigt så luktar Pontus till sin efterrättstallrik och upptäcker att det faktiskt är den röda såsen som luktar tåbira (fast det smakade gott)!!!

Så känns det i dag (och i går), har bara varit så omotiverad på jobbet och känt mig allmänt trött och irritabel. Behöver nog lite semester eller en ny säng! Den jag har nu är en bäddsoffa, som säkert har minst 3 år på nacken – problematiken är bara att man hyr sin lya möblerad och om kärringen som äger den inte vill köpa en ny säng till mig - så måste jag göra det själv och magasinera den andra på någon jäkla vänster. Inte något som man gör på Mallorca (eller i Spanien för den delen) i en handvändning…

Ska ner och se Champions League fotboll om en stund på en en Irländsk bar som har ganska ”trevlig” kvinnlig personal ;o)
Har igentligen ingen lust, men sitter och överväger att dricka mig lite berusad för att glömma de 2 skitdagarna som varit…
Borde väl igentligen åka direkt hem och gå i säng vid nio, men hur jäkla kul är det på en skala???

Får hoppas att jag vaknar på rätt sida om bäddsoffan i morgon.

Efter en semi-händelserik helg så är det tillbaks till vardagen och arbetet igen…
Helgens pokermöte med att par grabbar från jobbet var en trevlig tillställning där alla, förutom ”Tysken”, fick lov att vinna varsin runda. För eget vidkommande betydde detta att jag gick 5 € plus, efter cirka 3 timmars spel. Ingen stor summa kan tyckas, men samtidigt så vinner man ju även ”äran”. 
Det är skönt när man kan spela med ett gäng grabbar oavsett om det är kort, fotboll, biljard eller något annat. Skönt därför att det då betyder att ALLA deltagare verkligen VILL vinna, det är ingen som sitter och säger – men det är ju bara ett spel, det viktigaste är ju att man har kul. Sorry tjejer, men de flesta (alltså inte alla) av Er tar oftast inte sådana saker på tillräckligt stort allvar och det kan göra mig heligt förbannad (då man ju själv går in för det med livet som insats, mer eller mindre).

Jag antar att detta har något att göra med de manliga hormonerna, vi är bara mer tävlingsinriktade och aggressiva när det kommer till sådana banala saker som spel.
Jag läste dessutom i danska Euroman att det tydligen finns 3 tecken  som enkelt  bevisar om man har för mycket testosteron i kroppen:

1) Tunnhårighet/skallighet
2) Snarkningar
3) Aggressivitet

Man behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut att min kropp troligen innehåller typ 50 % vatten (det normala är väl att kroppen består av 80% vatten – eller nått i den stilen?) och 30% testosteron. och sedan de vanliga resterande 20% allt annat.

Men tjejer kan också få sina ”testosteron-utbrott” emellanåt, vilket detta videoklipp bevisar (som  jag för övrigt ”stal” från Hasse Bronténs blogg).

P.S. Söndagen spenderades på soffan hemma hos en kompis och jag fick bl a sett en jävligt gripande film om ”trafficking” som jag varmt kan rekommendera, nämligen TRADE – se den! D.S.

Jag har, som tur är, aldrig förlorat något bagage då jag har varit ute och rest/flugit, fast att det har blivit ett par flygresor under de senaste 10 åren.
Dock så verkar det som om alla andra jag känner, någon gång varit utsatt för detta. Så sent som för 1 1/2 vecka sedan hade jag en arbetskollega som var i London och kom hem utan sitt ena bagage (flög med EasyJet), han fick sitt bagage i går dock (det tog extra tid att spåra det då hans ”bagage tag” hade fallit av under ”handlingen”).
Det ska dock nämnas att de (”handlingbolaget”), redan 3-4 dagar efter att han kommit tillbaka till ön, hade försökt att leverera en väska som de trodde var hans - men det var det inte – väskan de ville leverera var blå, min arbetskollegas är grön (undrar om de var färgblinda)?!?!

I det flesta tillfällen så återfinns ens bagage ganska fort, men inte alltid, vilket ovanstående ju bevisar.
Denna killen har verkligen haft otur när han flög till Australien (OBS! Att ljudet är ganska sunkigt), men det är fantastiskt rolig stand-up, jag höll på att kvävas av skratt…

Ikväll blir det pokerkväll med ett par grabbar från arbetet och sedan blir det eventuellt en liten sväng på sta´n för att kolla in det lokala ”djurlivet”. Man får hoppas att man vinner ett par ”pesetas” för det är extremt svårt att betala drinkar med fickludd…

Ska du själv förfesta ikväll (?), så kan jag tipsa om en webbradiokanal som kör skön retro-dance-music varje lördag mellan 20:00-22:00 med LIVE DJ (Jordi Vèliz). Programmet heter Flaix History och allt du behöver göra för att lyssna på programmet är att klicka här kl 20:01 ikväll och skruva upp för volymen!!!

Ha en festlig helg!

..så har man då hoppat på bloggvagnen cirka 5 år för sent och fenomenet är väl på väg att dö ut så smått… Såg att t o m Henrik Schyffert endast pallade att blogga ett par år innan han gav upp. En snubbe som han måste väl ha massor av saker att berätta om, men det är klart, har man inte lusten att skriva om det så kan det kvitta.

Anledningen till att jag har bestämt mig för att blogga är för att jag har behov för (precis som cirka 88.4% av alla bloggare – antar jag) att ventilera saker som jag funderar, irriterar och blir vansinning på till vardags. Nästan dagligen upptäcker jag saker som går mig på nerverna (det kan även vara positiva saker/händelser) och jag FATTAR inte hur människor tänker ibland! Som ”blatte” (fast en vit sådan) boende i Spanien så finns det ett helt hav av saker att skriva och berätta om – tro mig.

Jag älskar Spanien och spanjorerna, deras kultur, mat med mera, men ibland undrar man om man har flyttats tillbaka till stenåldern när man ser, hör och stöter på deras tankesätt och inställning till saker och ting. Vi får väl se hur länge mina tankar kan föda fingrarna och lusten att blogga, kanske sluter jag upp med Schyffert på bloggkyrkogården snabbare än jag tror…