Jag ”hatar” barn – men här går gränsen…
Alla som känner mig VET att jag är något ”motsträvigt” inställd till barn – minst sagt. Barn är… Ehhh… Generellt jobbiga, krävande, högljudda, illaluktande (upp till flera gånger per dag, gäller endast babyer dock), efterhängsna, egotrippade, bortskämda – ja, listan kan göras hur lång som helst…
Nästan alla ovanstående punkter kan även appliceras på mitt hatobjekt nummer 1 (för levande väsen) nämligen; Felis Silvestris Catus även mer känd som katt (och då snackar vi inte om den typ som man kan röka).
Men oavsett vad, så är det ta mig fan INTE OKEJ när man öppnar Aftonbladets webbsida idag och läser nedanstående artikel - då blir
t o m jag så förbannad att jag vill göra som Joey i ”Vänner”; Slita av min arm och slänga den på personen i fråga!
