Circo Williams…
Det blev ingen biljardturnering mellan mig och Claus i fredags (fast att det är en fredags-tradition), då jag hade lovat min kompis Ole att vi skulle gå på cirkus tillsammans med hans dotter, Tareixa, och Claus ändå skulle gå på en jazz-session. Pontus följde också med på cirkus och agerade lekpappa åt Tareixa i baksätet på bilen tills han blev åksjuk (något som kurerades med 2 öl och lite tapas).
Circo Williams, som den heter, har kört föreställningar i Palma sedan
1 november och reklamerar på sin hemsida samt på affischer i sta´n med ”läckerheter” såsom; lejon, kameler, tigrar, clowner, akrobater osv…
Efter att ha sett föreställningen kan jag bara konstatera att; antingen så är webmastern full som en iller och PR-personen (vågar inte skriva killen p g a jämnställdhetsfrågan, fast att det skulle låta bättre) på semester ELLER så var det inte samma cirkus vi var på, som vi hade läst om?
Lejonen var utbytta med katter (ja, du läser rätt, vanliga kattjävlar), kamelerna med små ponnyer och tigrarna var EN sorlig varelse i en minimal bur som man fick se i typ 20 sekunder innan den rullades ut (dessutom var buren målad i gult, så den smälte nästan ihop med tigern vilket gjorde att den nästan var omöjlig att urskilja därinne).
Dessutom så var akrobaterna samma 2-3 tjejer som kom in i olika kostymer och nummer typ 8 gånger under kvällen (de ska dock ha en eloge för sina insatser, som var imponerade, för det mesta…).
Döm även av vår förvåning, när vi upptäcker att samma snubbe som satt i biljettluckan är den som är konferencier/presentatör under föreställningen?! Det kan max ha varit 10-11 personer som jobbade på denna BUDGETCIRKUS!
OJ! Jag glömde nästan att nämna brunbjörnen som man kunde fotograferas tillsammans med i pausen (på 5 min - men som på spansk manér varade i 15 min) för 10 Euro – men då kunde man vara upp till 4 personer på bilden, som dessutom var – hör och häpna - i färg!!! (ett av försäljningsargumenten - är det år 2008 eller har jag missat något?).
Jag skulle kunna fortsätta i evighet om denna värdelösa upplevelse och berätta om bänkarna som var smala som tändstickor, popcorn utan salt, musiken som var förinspelad osv, men jag väljer att avsluta med att säga att; Tareixa var HUR NÖJD SOM HELST och jag antar att det är det som räknas.
Tog en bild på ”fasaden” som lockar med bl a elefanter och kameler, något vi ALDRIG såg röken av…
